Carina Hyllstam

I små människors milda ögon

Det ringde på dörren nyss. Tittade neråt typ en meter, där … Tre par ljuvliga människoögon frågade om min G var hemma. Ville leka.

Ibland känns det som att svaret på hela mänsklighetens lidande och nöd står skrivet i såna ögon. Har du tittat in i ett par nyligen? Om inte, sök upp närmsta brorsdotter, syssling eller grannbarn omedelbart. Och testa att se på världen genom deras ögon. Vilken resa!

Add comment 19 May, 2006. 16:45

Kommunikation med !klick …

I Lasse Bergs “Gryning över Kalahari” – med underrubriken “Hur människan blev människa” – levereras tankeväckande sanningar om San-folket (även kallade Bush-folket), det folk som allra mest liknar människans urfäder = den befolkningsgrupp på cirka 10 000 hominider som alla människor härstammar från.

Sanfolket hade hundratusen år på sig att skapa en kultur byggd på jämlikhet och delande. De lyckades utveckla en mängd konfliktlösande mekanismer – däribland ett ständigt pratande, snackande och resonerande – som gjorde att deras kultur kunde hålla sig stabil och framgångsrik under tiotusentals år.

Add comment 25 April, 2006. 20:54

Grå möss på drömmarnas berg

Veckotidningar, såpor, reklam och skyltfönster presenterar en värld som inte finns. Plastigt perfekt och retuscherat vacker in i minsta skrynkla och veck. Jag tror att människor alltmer börjar genomskåda den världen. Eller rättare sagt, den världen håller på att genomskåda sig själv. För ju mer den avlägsnar sig från verkligheten, ju mer blir vanliga människor medvetna om att det där bara är en dröm. Men en dröm som är rätt skön att fly till ibland. Som att läsa en science fiction-bok. Vi blir alltmer medvetna om att verkligheten inte kan se ut så, men godkänner ändå den som en dröm att drömma. ”Den dröm som aldrig besannats, som dröm var den vacker att få…”.

4 comments 21 March, 2006. 10:22

Appreciation och en otroligt intressant fråga

Med risk för att vara alltför kategorisk, men människor som visar uppskattning känns ibland rätt osvenska. Kanske tycker vi svenskar att vi fått så lite uppskattning att vi inte tror att vi har råd att dela med oss. Anar man en nedåtgående spiral?

Jag prenumererar på ett nyhetsbrev som ofta känns riktigt osvenskt – PORTFOLIO POTPOURRI Creative Keys to Success, av Chris King.

Riktigt osvenskt kändes också det senaste nyhetsbrevet som handlar just om att visa uppskattning. Men jag bestämde mig för att sila det mest amerikanska och försöka ta till mig kontentan. Två citat i brevet sa mig egentligen allt:

Add comment 24 November, 2005. 11:15

Fick ett boktips …

... via Slottshagskyrkans nyhetsbrev. Stefan Einhorns nya bok “Konsten att vara snäll” recenseras av Lennarth Nilsson:

Add comment 26 September, 2005. 09:52